FRED OCH KÄRLEK - att klaga

Det är kul att vara fri. Att gå på arbetsintervjuer med en konkurrens som heter 20:1 men ändå kunna glänsa lite för att man snackar grym engelska jämfört med alla andra sökande. Att jobba och äta köttbullar med potatismos för 29 kronor till lunch. Att äta veggiebuffé tills magen putar som en gravid kvinna i sjunde månaden, samt att dricka vin på en balkong i huvudstaden och skriva listor med nödvändigheter inför den kommande festivalsäsongen.

Dock är inte allt en dans på rosor. Jag måste rada upp ett par saker jag stör mig på.

- Bittra människor som tappar hakan och kollar på mig som om jag vore galen när jag snällt informerar dem om att en kula glass kostar 29 pix. Det är bara färska råvaror som används, som dessutom är ekologiska, klart det kostar? Och jag jobbar bara, det är inte jag som bestämt priserna. Klaga inte på mig, utan ring och klaga till amerikanerna eller köp din jävla GB-glass fulladdad med konstämnen. Eller skit i att äta glass om du tycker det är för dyrt, uppenbarligen är du ju inte tillräckligt sugen för att kunna spendera dina pengar på det.

- Folk som inte kan uttala "Cookie dough". Jag.blir.galen. Det heter inte "Cookie Do" förihelvete. Då skulle det väl stå det. Värst är det när yngre människor i min ålder säger det. Har de skolkat från exakt varenda engelskalektion? För man lärde sig att uttala och läsa engelska rätt tidigt i skolan. HUR kan man uttala "dough" som "do"? Jävla rikspuckon.

Jag ursäktar min pessimism, men jag måste ju låta den gå ut någonstans.