FRED OCH KÄRLEK

Desto mer jag tänker på det desto argare blir jag. Är han kanske ond?
Han gav mig så himla många förhoppningar. Han kom bakifrån och viskade i mitt öra och jag trodde mitt hjärta skulle sprängas, för han stod så himla nära att jag kunde känna hur han andades. Han gav mig blickeN med stort N. Och vi pratade i 25 minuter och 48 sekunder i telefon, rekord ju. Och han sa att han hoppades att vi inte tar stundenten samma dag så han kan komma hem till mig på min mottagning. Och sen, innan jag somnade, skickade han ett godnatt-sms med både puss och hjärta kombinerat vilket aldrig hänt förut. Och han sa "vi ses imorrn".

Nu har jag isolerat mig från världen igenom att inte vara inloggad på fb eller msn så nu har det gått ungefär ett dygn sedan vi senast pratade. Jag saknar honom.
Hur ska jag klara av att dissa honom?

Jag är så dålig. Seriöst. Varför är jag så sämst ibland?

Det här var andra gången han dissade mig så jag bestämde att det var nog.
"fuck-off-and-die-i-deserve-so-much-better" attityd, check.
Reboundstrul för att hämnas slash bevisa att jag är oberörd, check.
Inte ringa, inte smsa eller visa tecken på besvikelse över dissen, check.

"Nu ska jag dissa och inte bli dissad mer" tänkte jag.

Men sen kom jag hem, såg att han var inloggad på msn och så loggar jag in för att jag vet att han kommer skriva. Så är jag back on track igen. Har förlåtit honom igen och visat att jag finns kvar även fast han dissar. Varför är jag så jävla enkel? Pinsamt ju.

Och nu sitter jag och är ledsen i ögat för att han inte skrev "vi hörs imorgon" som han brukar. Varför finns han och varför gör han mig så liten och obetydlig?

OCH VARFÖR HAR ALLA HANS NAMN?
Varför måste jag ständigt bli påmind om hans existens?

Japp, på lördag är det alltså dags att gå ut och fira ännu en 18-åring. Jag har faktiskt bara vart ute två gånger sedan jag fyllde 18 i augusti...fy skäms. L har till och med varit ute mer än mig och hon fyllde idag... Köpt cigaretter har jag inte gjort heller för den delen. Inte ens 2,25or. MEN jag har skrivit under en lapp som man behövde målsmans tillstånd på. Det kändes najs. Men lite läskigt också, är man målsman över sig själv nu eller?

Det här är så himla bra jag dör. Och det finaste är att min pappa kollar på den här videon typ fem gånger om dagen för att låten inte finns på spotify ännu.

Kan man gilla någon jättemycket och sen börja gilla någon annan också vid sidan om?
Jag tror det. Eller det verkar så.

Eller så finns det en slags balans. För jag tänker ibland på att jag nog skulle klara mig bra ifall han skulle få för sig att rådissa mig och sluta höra av sig. Klart jag skulle bli ledsen, men efter två, kanske tre dagar skulle jag må fint igen. Skulle lyssna igenom en deppig spellista, misshandla hans existens verbalt framför mina vänner, skrika lite, hitta en rebound att flasha med, tröstäta lite glass, sen back to normal.

Jag har en liten söt pojke i klassen som jag tycker mycket om. För att han fyller ut det tomrum som egentligen borde fyllas ut av en annan. Även fast han världens mest omogna är han ändå den som ger mig den dagliga dos av komplimanger, blickar och fysisk kontakt jag behöver. Idag var han inte i skolan och jag saknade honom lite. Igår bar han mig in på toaletten, släkte, låste och bad om en puss. Jag skrattade bara åt honom men tyckte faktiskt att han var gullig. Fick lust att pussa honom på riktigt.

Varför kan inte han med stort H vara mer på? Han har blivit mer på än på sistonde men ändå. Till en annan level iallafall? Sluta vara så jävla svår herregud.

Jag frågade min mamma idag om hur det känns för henne att jag snart blir myndig.
Hon sa att det inte kändes så mycket eftersom jag redan lever som en myndig person.
Såg direkt på henne att hon ljög. Jag vet ju hur hon är, hon är en sån som kommer låsa in sig på toaletten på min studentdag och gråta över hur snabbt tiden har flugit förbi.
Jag blir så emotionell ibland när jag ser på min mamma. Hon är så gammal men ändå så ung. Men hon är faktiskt inte tillräckligt gammal och mogen för att kunna ha en vuxen dotter, än. Hon är ibland så omogen och naiv att jag blir irriterad och vi bråkar så ofta om så små och onödiga saker, men hon är ändå världens bästa. Vi har en ganska konstig relation faktiskt. Hon är inte så som mammor "borde" vara. Hon är väldigt överbeskyddande och strikt, men sen är hon även ofta som en vän. Vi är så himla lika.
Jag kommer ihåg när jag fick min första mens. Hur glad hon blev och hur hon kom hem med en ny Peak-hoodie (det var då dom var inne, faktiskt) och ett litet kort som hon hade skrivit i. "Grattis till din första mens min stora flicka" hade hon skrivit. Det var inte så märkvärdigt då, det var bara konstigt eftersom ingen av mina vänner fick presenter när de fick mens. Men nu i efterhand är det så gulligt att jag blir varm inombords.

Mamma, mamma, mamma. Min fina mami!

Bekräftelse är en härlig sak att få. När man fyllt kvoten kan man leva på det ett bra tag. Skön.T!

Ställ oss båda på en våg, och snart så flyger du bland stjärnor
Jag bär tyngden utav rymden, ändå finns du I mitt hjärta
Ta mitt skimmer, för jag brinner
Du är blott en blek lanterna, jag har gjort det här så länge
Jag kan lika väl fortsätta

Jag tog en kula för dig, och fick en smula tillbaks
För dig ska jag, göra det tusen gånger om
Jag har givit dig allt, och jag har ingenting kvar
För dig ska jag göra det tusen gånger om

Underbart. Så jävla bra.
Daniel Adams-Ray slår nog Linnros.
HÄR. Ren njutning.