finns det en så finns det flera.
Att kärlek är svårt är ju inte så konstigt eftersom man ställer till det för sig själv och gör allting svårare än vad det kan vara. För man avskyr ovisshet, men såfort man får klarhet och råkar träffar någon som är rakt på sak, känns det så avtändande och ointressant. En viss mängd mystik krävs för att en person ska vara intressant, och att bli smådissad leder faktiskt till ett växande intresse. Att inte veta, att undra och ha utrymme att kunna fylla ut med fantasier, är viktigt för att man ska hänga kvar och fortsätta drömma. För det är jakten som är kul och finns den inte känner man inte att man uppnått något, och känner man inte att man uppnått något är det ju meningslöst. Complicated as fuck.
Så det bästa vore ju att inte bli kär och inte binda sig till någon. För när det är intressant är det jobbigt och när det är lätt är det tråkigt. Det är ju sommar och allt nu. Spåra. Ja.
Let's keep it simple. No feelings, no pain.
satan i gatan
Jag dansar men jag känner ingenting alls
Allt går för fort
Andas, andas men det är för varmt
Jag är för full, du är för ung
Jag ser dig prata men hör inte ett dugg
Letar mig ut, blinkande ljus
Andas, andas, allting snurrar runt
Dricker syrligt vitaminvatten, pillar mig i naveln och lyssnar på musik som gör mig vedervärdigt sentimental och äckligt sårbar. Allt är som vanligt.
one is the loneliest number in the world
Upp och ner upp och ner och upp och ner, en jävla bergochdalbana.
Ibland är jag bäst i världen, helt oövervinnerlig. Mår sjukt bra och tänker att nu jävlar är allt så bra som det kan bli och det kommer alltid vara såhär bra, hela livet.
Ibland önskar jag bara att jag satt inspärrad i ett rum inlindad i wellpapp, så jag aldrig ska få ont i hjärtat igen.
Det värsta är att jag gång på gång på gång glömmer att den känslan tar slut. Den tar alltid slut. Men likväl är det en förjävlig jävla känsla.
Ibland är jag bäst i världen, helt oövervinnerlig. Mår sjukt bra och tänker att nu jävlar är allt så bra som det kan bli och det kommer alltid vara såhär bra, hela livet.
Ibland önskar jag bara att jag satt inspärrad i ett rum inlindad i wellpapp, så jag aldrig ska få ont i hjärtat igen.
Det värsta är att jag gång på gång på gång glömmer att den känslan tar slut. Den tar alltid slut. Men likväl är det en förjävlig jävla känsla.
va e kaerlek
Att vara kär är en himla mysig känsla, att tänka på någon och mysa med den tanken. Att vara med någon och mysa med den personen osv. Men samtidigt innebär det att man blir otroligt sårbar och skör när man blir kär. Är det värt att bli kär och tappa fötterna från jorden för ett tag, för att efter ett annat tag ramla under den? För tillfället är det för mig otänkbart. Och blir jag kär blir jag kär i mig själv. Jag känner mig själv väl, jag kommer alltid att bo på samma ställe som mig, jag behöver inte resa långt för att komma till mig, jag skulle aldrig lämna mig själv (tills döden skiljer mig åt yes?), jag är bäst, jag har alltid kul med mig själv, jag är snyggast och jag känner verkligen att jag kan lita på mig själv. Det blir heller aldrig stelt när jag är med mig och jag behöver aldrig vänta och betala för tusentals sms, jag kan ju läsa mina egna tankar istället. Jag är helt enkelt min drömkille. Profit! Ja det är svårt att se saker man har ibland när dom ligger framför näsan på en heehe
vackert
Chet Baker är för mig perfektion. Inte bara utseendemässigt, mest för att han verkar så jävla svår. Jag älskar svåra killar.
up, up, and away
i bästa fall så kan jag bidra med en känsla
Jag läser lite överallt att med våren kommer kärleken. Och jag tänker att det nog är sant när jag känner sol i ansiktet för då känner man sig sådär kärleksvänlig. Just nu är jag så himla kär i kärleken att det känns som att jag kommer bli kär i nästa kille som pratar med mig.
