truth is.
Alla ljuger. För sanning är något som är olika för olika människor. Och alla är olika.
rejection.
varför måste allt vara så jävla jobbigt?
jag saknar dig. jag saknar att kunna ringa dig när som helst jag saknar att bo hos dig flera dagar i rad jag saknar att kolla på film med dig jag saknar att somna bredvid dig jag saknar att vaknar bredvid dig jag saknar att äta frukost med dig jag saknar att hitta på saker med dig jag saknar att du saknar mig.
varför handlar alla låtar om mig
du bad mig ta kärlek lätt som en vind, men jag var så ung och dum
repeating patterns.
Klockan är 03:31.
Jag har inte varit produktiv, men jag har varit social mot honom iallafall. Alltid något?
lost in the world.
drink, drink, drink and be ill tonight.
När man känner sig sådär sviken av sig själv. För att det visar sig att man inte alls var beredd på att vara kompis med honom som man hade trott och håller på att kära ner sig i honom ännu en gång bara för att han råkar vara lite gullig. När man känner sig dum för att man är så jävla fånig och okontrollerbar. När man ser och känner hur alla ens känslor bara växer sig starkare av dumma förhoppningar. Och när man inser att man har suttit och snackat med honom 6 timmar för mycket och har gått miste om en jävla massa pluggtid. Då, då känner man sig riktigt puckad och fuckad - på det negativa sättet alltså.
fan
Största jävla misstaget man kan göra: stoppa in sitt simkort i en gammal mobil. Läsa igenom gamla sms, kolla igenom gamla bilder.
we're lost in confusion.
vilja bli
Jag försöker förvandlas men jag går i repris och vår himmel är oskyldigt grå
love humiliates you, hatred cradles you.
Varför skriver han ens till mig om han bara ska vara dryg?
Jag.orkar.inte
Det är redan svårt som det är. Jag vet inte säkert hur jag ska känna eller tycka. Det kändes bra så länge han fick mig att skratta men nu känns allt bara fel. Om man ska vara kompisar kan man väl ändå bete sig som kompisar ska. Hur kan det vara svårt? Men såhär har det alltid varit. Allt som någonsin har varit bra mellan oss blir ju alltid fel tillslut.
människor är så komplicerade.
Jag blir alltid extra emotinell mot kvällskvisten. Kanske är det alkoholen som talar, kanske är detta det jag egentligen känner innerst inne - man vet aldrig. Men det jag tänker nu är iallafall mysteriet omkring hur människor förändras. Varför gör man det? Varför måste man tröttna eller inse att man inte alls passar ihop? För när man har insett och situationen man befann sig i förändras känner man sig så okomplett och övergiven även fast det egentligen inte alls är meningen att det borde kännas så. Men det bara är så. Jag har alltid sett förändringar i relationer som något positivt, fast inte längre. För just nu är jag så kär i min situation och omgivning att alla förändringar som sker i min perfekta värld enbart gör ont.
blue and alone
Det är något jag verkligen vill förmedla med den här texten men jag vet inte vad för min sinnesstämning nu är närmast odefinerbar. Okej, här kommer några konkreta saker:
- Ovisshet är den jobbigaste känslan i världen.
- Att tacka nej till fest ikväll var nog den här dagens bästa beslut, jag trivs här framför datorn i min ensamhet. På riktigt. Jag älskar att vara med mig själv.
- Att ha sex med sitt ex känns helt fel men samtidigt helt rätt för den förbjudna frukten är alltid mycket mer lockande och allt blir mycket mer passionerat.
- Sång
- Ovisshet är den jobbigaste känslan i världen.
- Att tacka nej till fest ikväll var nog den här dagens bästa beslut, jag trivs här framför datorn i min ensamhet. På riktigt. Jag älskar att vara med mig själv.
- Att ha sex med sitt ex känns helt fel men samtidigt helt rätt för den förbjudna frukten är alltid mycket mer lockande och allt blir mycket mer passionerat.
- Sång
- Sång
- Från och med nu ska jag vara sjukt glad jämt
Godnatt
Godnatt
morgonbekymmer.
Jag tycker det är bra att jag är kompis med honom nu, vi pratar mer än vi gjorde innan nu när alla obesvarade frågor är besvarade och den stela väggen av ovisshet är försvunnen. Det är enklare och det är kul. Men sen så är det den här jävla magkänslan som motsäger allt jag tänker. Det går bra nu, men det känns som att det kommer gå utför snart. Jättesnart.
Detta fält måste fyllas i
Det är skönt att gå. Ute i kylan tills man blir alldeles röd och varmkall i ansiktet. Man tänker så bra. Man tänker mycket. Man löser saker i huvudet. Man planerar roliga projekt. Man längtar till våren. Man ser fram emot saker.
Men det finns en gräns på hur länge man kan gå. För efter ett tag tänker man för mycket. Man börjar förstå hur jävla obetydlig man egentligen är. Hur liten man är jämfört med himlen. Hur ingenting av det som betyder så mycket betyder någonting sen om hundra år. Det blev nog fel där i meningsbyggnaden men alltså att inget betyder någonting
Om jag fucking drömmer låt mig aldrig mera vakna mer
Jag hatar att vakna förvirrad varje morgon utan att vara kapabel av att skilja mellan dröm och verklighet. För drömmarna är alltid bättre än vad verkligheten är.
valentine's day
Den här dagen var sämst på alla sätt och vis. Det är tjugo grader kallt (minst), jag är nydumpad, bussen är hundra minuter försenad, blir galen på min klass och mitt barnvaktsbarn bråkar. Minnen från hur underbart bra det var för ett år sedan. Och det värsta. Hjärtan. Över. Fucking. Allt. Sen träffar jag världens bästa och mest förstående vänner, äter carbonara och pratar om det mesta. Allt känns plötsligt så mycket finare och nu är jag glaaad <3
tomrum
Vet inte vad jag ska skriva. Everything went better than expected men allt suger ändå. Anledningen var tokig men ändå något slags förståelig. Det kommer bli jobbigt det här. Fyfan. Ironiskt nog är det ju alla hjärtans också. Score
Jag saknar dig
Jag vet inte hur jag ska känna mig. Alls.
Är detta slutet? Är detta bara bra för oss? Ska jag försöka glömma? Ska jag försöka hata? Ska jag försöka tro att allt är som förut? Ska jag försöka vara naiv och tro att det ändå blir vi två i slutändan?
Du betyder verkligen så jävla mycket. Du var den som gav mig motivation till att gå upp på morgonen. Nu är det morgon. Tretton minuter av provet har gått. Jag ligger i min säng. Vill vara kvar här ett bra tag till. Jag känner inte för någonting.
Jag saknar dig
just friends.
"Jag pratar aldrig med någon om något"
Men ändå pratade vi. Och på 30 minuter sammanfattade vi fem månaders ovisshet till en mening; softa vänner som strular på fyllan. Det kändes bra, iallafall just då. Att vi pratat, att vi kommit fram till något, att det inte skulle behöva vara stelt mellan oss. Frågan är nu om jag vill vara hans vän, för han har varit mycket mer än en vän för mig nu ett tag.
Bob Dylan
(when asked whether he knew what his songs were about)
"Yeah, some of them are about ten minutes long, others five or six."
"Yeah, some of them are about ten minutes long, others five or six."
and I say amen.
