my mind is fucked up and my head is too

Jag orkar inte leva dagar som denna. Ett fullständigt ångestladdat dygn med världens tyngsta huvud och ett psyke som är sekunder ifrån att brista. Allt är som ett stort jävla dilemma och vad jag än gör eller säger blir allt fel. Jag har världens jobbigaste magkänsla för att jag inte kan sluta tänka på skit, och för att jag är rädd för mig själv, vad jag kan övertala mig själv till. Jag skulle helst vilja komma bort härifrån. Eller kedjeröka och deep-talka lite till, känner att mina lungor fortfarande fungerar rätt bra.

and I always said that this love was fucking right

Det här med att komma över människor är ett konstigt fenomen enligt mig. För ett halvår sedan var jag dödligt förälskad i en pojke jag trodde jag aldrig någonsin skulle klara av att släppa. För i mina ögon var han allt en person skulle vara för att vara perfekt. Jag skrev långa texter oss honom och om oss, för jag var så nerkärad i tanken av att det skulle vara vi. Men det blev aldrig vi, inte ens nästan. Och nu läser jag igenom gamla texter och blir paff över hur mycket jag förändrats känslomässigt under dessa 6 månader som gått.

 

Från februari:
Han klämmer på min hand när vi går igenom folkmassan. Jag tittar på hans nacke och ler. Tänk att en människa kan vara så fin, från alla vinklar. Basen dunkar så att hela golvet och kroppen skakar, det är som små stötar som for genom kroppen från fötterna och upp. Eller så kanske det bara är jag som pirrar av all överflödig kärlek. Vi stannar upp och hälsar på hans vänner, jag ler artigt och försöker se snygg ut så att han ska känna sig stolt över mig. En av dem drar mig intill sig och viskar "Fånga honom, du måste" och jag skrattar lyckligt över att ännu en av hans vänner verkar ha godkänt mig. Vi dansar oss inåt, mot dansgolvets mitt som slutdestination, och vi rör oss i takt med det höga dunkandet som överröstar sångtexten. Mina fingrar snuddar vid hans fingrar och de minimala berörningarna gör mig mer nervös och pirrig än vad någon kyss gjort mig någonsin tidigare. Han tittar på mig och hans blåa ögon ler i det bländande ljuset. Han är så rätt. Vi är så rätt.

Couple-kiss-love-party-favim.com-121110_large

we don't waste no precious time

Idag är det onsdag. Sedan förra onsdagen har jag ungefär gjort allt jag anser går emot mina principer. Jag har varit odrägligt full fem av sju nätter, dessutom bäng under en av dem. Jag har ätit mycket, mycket onyttigheter och rökt minst ett och ett halvt ciggpaket per dag. Jag har hånglat upp både tjejer och killar, bland annat ett gammalt ligg jag inte vill ha något att göra med. Jag har haft oskyddat sex med en vän som är allt annat än arisk, så som jag egentligen vill att killar ska vara. Jag har gått runt med samma smink i flera dagar och inte duschat på flera dygn. Jag har avslöjat för många hemligheter och jag har varit bakis så ofta att jag glömt hur det känns att vara helt nykter. Jag har skrattat, gråtit, hatat, älskat och varit hög av livsglädje. Jag har mått piss av ångest och skam, men vet ni vad? Denna vecka kan ha varit den bästa i mitt liv. Allt blir så mycket roligare och spännande när man tänjer på gränserna och lever utan att tänka på morgondagen. It's so much fun, living on the edge.

Tumblr_lpivmmu6hw1r0f9fio1_500_large
(ska dock trappa ner på allt för att inte dö i förtid eller bli tonårsalkis. promise.)

festivalabstinens

Jag gör ett tappert försök att rädda denna döende blogg. För att sammanfatta den senaste tiden då bloggen ekat kan jag ju berätta att Peace & Love var en välbehövlig vecka fylld med fyllor, röjiga konserter, kolhydrater, smuts, utebliven sömn och småflirtar. Det var bättre än förra året och vi hade ett underbart stort camp med de finaste människorna. Blir fortfarande alldeles varm när jag tänker på oss och P&L abstinensen håller sig kvar även fast det gått en vecka sedan vi kom hem. Dock så kunde det ha varit större eller mindre folk. Att köa har aldrig varit uppskattat från min sida och vi fick köa väldigt, väldigt mycket. Men aja, allt kan ju inte vara perfekt.

 


fredde och challe

Om mindre än tio timmar är vi påväg igen. Borlänge och Peace & Love. Förväntningarna är stora, men det är väl inte så konstigt när man är ett gäng på 30 sköna bönor som ska tälta och hänga och supa tillsammans i en vecka. Sen så kommer man se några sköna artister och bli brun på köpet. Här kommer alla hemligheter skrivas ner när veckan är över. Vem som gjorde vad med vem? Och vem som spydde mest. Våran lilla anonyma dagbok. Mhrmm.

LONDON BABY

Jag har:
- Fått den värsta förkylningen jag någonsin haft. Aidshostan är värst, jag hostar så hårt tills jag spyr upp allt jag ätit = har inte ätit någon ordentlig mat de senaste dagarna.
- Köpt massamassa kläder. Inga speciella skor dock. Det är jättesynd men what to do.
- Ätit pasta som jag anser vara en av mina topp 5-måltider. Ripe Tomato är ett måste vid Londonbesök! Jättemysigt, trevlig personal och underbar mat!
- Kommit ut från en klubbtoalett med en lysande napp och glowsticks och en colaklubba för att det såldes vid handfaten. Jätterandom men lite kul sådär.
- Rökt vattenpipa och druckit te samtidigt, som en riktig arab.
- Förbättrat min brittiska dialekt. Åh. SÅ fint.
- Sett den typ snyggaste killen någonsin. Britt. Mhrmmmmm.
- Och sen så har jag haft jättekonstiga sexdrömmar 2/4 nätter.
Bra resa.

jamåhanligga

Jag bloggar väldigt mycket här för att det kliar i fingrarna och jag inte kan uträtta mina bloggbehov på min ordinarie blogg. Så ni vet. Och det jag vill säga just nu är att det kan vara så otroligt roligt att skicka gruppsms på bussen till en lyckligt utvald medlem i kretsen som får ligga ikväll. 5, 4, 3, 2,1 - Skickaaaaa! "Gratulationer på bemärkelsedan!"

fred och kärlek

Bob Dylan
The Strokes
M.I.A
Håkan Hellström
Deadmau5
Journey
The Ark
Oskar Linnros
Lykke Li
All Time Low
bob hund
Maskinen
Veronica Maggio
CunninLynguists
Daniel Adams-Ray
Jimmy eat world
I blame Coco
Movits!
Rebecca & Fiona
Säkert!
Those dancing days
Nationalteatern
jj
Lo-Fi-Fnk
Style of Eye

 

Dessa är de jag vill se. Kommer dock förmodligen inte se alla och dessutom falla för grupptrycket och gå på typ...Kings of Leon. Men aja, blir bra ändå hehehe. TAGG.

never again

Jag ska aldrig mer hooka med en kompis kompis såvida jag inte är väldigt intresserad eller om personen är väldigt, väldigt snygg. Jag borde ju lärt mig vid detta lag att det inte är värt det. För en kompis kompis träffar man med väldigt stor sannorlikhet igen, och det mötet blir 100% stelt. Det blir liksom stelt direkt efter och det är en pain att behöva gå runt och bära på en börda som kallas awkwardness. Nej, seriöst. Aldrig mer. ALDRIG.

jag vet inte

Jag har en liten fundering som legat i bakhuvudet under hela dagen och även gårdagen. Det är som så här att jag träffade en kille i onsdags som jag tycker är snygg. Har tyckt det sedan jag stod vid ett övergångsställe och väntade på att det skulle bli grönt, då han svischade förbi mig med rasande fart och gick med bestämda steg över gatan fastän det var rött. Han hade en svart luva på sig och mörkgråa tighta byxor och hans snabba gång var det sexigaste mina sjuttonåriga ögon någonsin beskådat. Så, back to the subject, träffade jag honom i onsdags och blev lite småkär i hans doft, hans ögon och fingrar och ja, typ allt, för sån är jag. Blir lite småkär i allt och alla som är snyggt/proportionerligt osv. Och det var trevligt, han var ganska närgången och tyckte om att viska och dansa som mig och han hostade till min ciggrök (så som man gör när man hatar cigaretter) för att sen sno ett bloss(?). Han är med andra ord väldigt random och jag älskar det. Så nu kommer vi till dilemmat. Hans röst är inte lika attraktiv som han är. Vilket inte borde göra så mycket, men det gör det, för han låter feminim. Alltså lite gay. Och jag vet inte hur han är lagd heller, för han är allmänt lite feminimare än andra killar. Och jag vet inte om han är feminim för att han är indie eller för att han är gay. Och så börjar jag ifrågasätta mig själv. Varför blir jag alltid tänd på killar som är feminima? Är jag bisexuell för det? Eller? Va? Jag vet inte.

att klaga

Det är kul att vara fri. Att gå på arbetsintervjuer med en konkurrens som heter 20:1 men ändå kunna glänsa lite för att man snackar grym engelska jämfört med alla andra sökande. Att jobba och äta köttbullar med potatismos för 29 kronor till lunch. Att äta veggiebuffé tills magen putar som en gravid kvinna i sjunde månaden, samt att dricka vin på en balkong i huvudstaden och skriva listor med nödvändigheter inför den kommande festivalsäsongen.

 

Dock är inte allt en dans på rosor. Jag måste rada upp ett par saker jag stör mig på.

 

- Bittra människor som tappar hakan och kollar på mig som om jag vore galen när jag snällt informerar dem om att en kula glass kostar 29 pix. Det är bara färska råvaror som används, som dessutom är ekologiska, klart det kostar? Och jag jobbar bara, det är inte jag som bestämt priserna. Klaga inte på mig, utan ring och klaga till amerikanerna eller köp din jävla GB-glass fulladdad med konstämnen. Eller skit i att äta glass om du tycker det är för dyrt, uppenbarligen är du ju inte tillräckligt sugen för att kunna spendera dina pengar på det.
- Folk som inte kan uttala "Cookie dough". Jag.blir.galen. Det heter inte "Cookie Do" förihelvete. Då skulle det väl stå det. Värst är det när yngre människor i min ålder säger det. Har de skolkat från exakt varenda engelskalektion? För man lärde sig att uttala och läsa engelska rätt tidigt i skolan. HUR kan man uttala "dough" som "do"? Jävla rikspuckon.

 

Jag ursäktar min pessimism, men jag måste ju låta den gå ut någonstans.

att vara fri.

Jag tog studenten. Och jag grät. Grät och grät och grät och kramades av glädje och lite sorg. Åkte flak med ett inflammerat öga som blev rött och omöjligt att titta i. Hade mottagning, drack massa vin, sjöng Justin Bieber på karaokemaskinen och drog på slutskiva med en piratlapp för att dölja det sjuka ögat. Blev för full, bekantade mig med toalettgolvet och sov lite på donken innan jag betalade kvällens andra taxiresa hem. We had fun.

och ute är det ljust

Jag har haft ett sådant oflyt. Min mobil har gått sönder, min kamera har gått sönder, jag har fått ögoninflammation samt åkt på en förkylning och jag har fått äckelfinnar på kinden som syns igenom sminket. Och jag har haft flera dåliga fyllor med illamående. Men ikväll var bra, även fast jag drack mycket mådde jag toppen och kunde dansa mestadels av kvällen även fast fötterna brann av smärta. Det var en riktigt, riktigt bra kväll och en bra avslutning med lärarna. Jag börjar nästan tycka att det är synd att vi tar studenten så snart, vi har ju så kul. Man kan liksom räkna ner timmarna nu så det är verkligen snart.

 

Alltså...vad gör man?
Sen alltså. Med sitt liv?
Det är den stora frågan utan svar.

don't you just love goodbyes?

Det kan ha varit ungefär ett år sen jag höjde volymen, satte på min mina hörlurar, isolerade mig, blundade och lyssnade på 156. Varför? Det här är ju bland topp 5 på saker jag älskar.

 

(någon gång ska jag tatuera in något som hedrar 156 eller Comforting sounds på min kropp. Håkan må vara omänskligt fin och duktig på att sätta ord på känslor, men Mew slår det faktiskt. ja. jag gråter inte hellre till någon annan musik.)

nothing is illegal unless you get caught.

Jag sitter här i min ensamhet och lyssnar på Cunninlynguists. Taggar lite inför Peace and Love och fokuserar på att bara lyssna och försvinner lite. Om nio dagar tar jag studenten. Det är det sjukaste jag vet just nu. Det slår allt sjukt som pågår i världen just nu. Jag har sett fram emot det så himla länge, och nu är det bara där, mitt framför mig. Herregud. Min mage fylls av fjärilar och jag är mer nervös än glad. Jag ska nu ta tag i mitt liv, leva, jobba, försörja mig själv och även mogna. Jag vill inte mogna? Jag är ju så liten fortfarande. Jag oroar mig för den kommande hösten, för sommaren kommer flyga förbi och det är då jag kommer kunna vara liten och omogen. Men sen då. När hösten börjar och man kommer in i helt nya rutiner, och börjar leva som en vuxen person? Jag vet inte.

Men somsagt har jag sommaren på mig.

 

Festivla_large

best friends forever aight?

Även fast jag älskar mina vänner så jag blir tårögd och alldeles varm inombords, kan de vara jobbiga. Typ som nu när man ska sälja skivbiljetter. Okej, jag har världens tråkigaste klass och att det kostar 120 pix, men är det inte värt det? Vad bra vänner vi är. Eh.

jag lever igen

Det är väl konstigt detdär, att man börjar återuppstå lite efter en drink som gör en rosig och varm om kinderna. Och sen efter ännu ett glas och några klunkar Bailey's är man på topp och allt i världen känns lätt. Hemlighetsfulla bekännelser på ett sovrumsgolv, djupa konversationer på ett armstöd och fyllepepp inklusive kramar på en trädgårdsmöbel.

 

 

Bra kväll.
(förutom att busschaffisen körde som en jävla dåre och fick mig att utveckla ett illamående som höll sig hela vägen hem + lite till. FUCKYOU KÖR ORDENTLIGT.)

jag finns inte

Man vet att man är borta när man får max fem notifications på Facebook per dag och man inte har befriendat någon ny på evigheter. Man vet att man är borta när man blir kramad hårt och möts av frasen "Gud vad det var längesen" varje gång man stöter på vänner i matkön. Man vet att man är borta när alla de senaste inkomna smsen antingen är från en familjemedlem eller en klasskamrat som frågar om något skolrelaterat. Man vet att man är borta när man börja kedjeröka med enbart sig själv som sällskap bara för att. Det måste vara ungefär såhär det känns när man har blivit dumpad efter ett toffelförhållande. Uttråkat, enformigt och hemskt ensamt. Skillnaden är att jag varken har blivit dumpad eller haft ett toffelförhållande. Inte ens i närheten. Jag har bara pluggat lite.

reaktioner på föregående inlägg

1. Vi kommer hinna ha så jävla kul innan du drar, och eftersom du kommer ha det så jävla kul och bra där nere förtjänar vi väl också lite kul här hemma? Tack, visste att du skulle förstå och hålla med! I värsta fall kan vi ju göra en docka som är en avbild av dig och ha med på alla våra äventyr så är du nästan med oss iallafall.
2. Man får ju inte se det så bokstavligt. Att spy på toa med en kompis som håller undan ens hår är ett tydligt tecken på en spårad kväll. Spårad kväll = lyckad kväll. Därav längtan. (Dessutom kan det vara lite mysigt det där, många djupa och vackra konversationer äger rum på diverse toalettgolv innan middagen kommer upp den väg den åkte ner).

no limits

Att isolera sig och bara umgås med familjen kan vara mysigt, men går det några dagar övergår det till ren tristess och livet känns enformigt och ointressant. Men jag har ju sommaren att se fram emot. Och om 14 dagar är mina jävla prov över, och om 17 dagar tar jag studenten. Hur bra? Obeskrivligt bra. Bäst helt enkelt. Livet börjar.

 

Kära vänner, i sommar ska vi leva livet utan några hämningar. "Varför inte?" är frasen som ska stå för våran livsfilosofi (om den inte redan gör det). I sommar drar vi inga gränser för något. Tar chanser, agerar ännu mer spontant än vi gjort hittils. Man måste leva sin ungdom fullt ut innan man blir gammal och ångrar allt man inte gjorde. Och det är precis vad vi ska göra. Leva livet fullt ut. HUNDRA JÄVLA PROCENT.

 

Här är en lista på saker vi måste göra:
- Göra ett hål i en stor vattenmelon, fylla med vodka, låta vodkan absorberas, äta melon som vilken sommardag som helt och bli stenpackade.
- Hitta en hög punkt någonstans i Stockholm där man kan se vattnet, och hänga där både dagtid (picknick och solning) och på natten (se soluppgång).
- Tillverka jelloshots och föra med jordgubbssmakande gelé.
- Ha en tjejmiddag med Mexikanskt tema med massa mexikansk mat + tequila förstås!
- Hitta en mysig uteservering med billig öl på söder, kedjeröka och snacka skit i timmar.
- Ha en drinkkväll med massa frukter och juicer och mixa/skaka fram nya goda drinkar
- Röka (vattenpipa, vanlig pipa från Tanzania, cigaretter, slimcigaretter, gräs osv)

 

Tumblr_lk8g346n4h1qffig7o1_500_large

Åh.vad.jag.längtar!

Tidigare inlägg
RSS 2.0