a truth.

Jag hatar dig aldrig. Fastän jag vill. För fastän du är den ondaste och elakaste människan i världen mot mig, är du den finaste jag vet. Det har du varit sedan fem månader tillbaka då jag höll dig i handen för första gången och du gick och betalade för min cider. För när du stod och trängdes där vid den fullsatta baren och kollade bak på mig med den blicken som du kan ge mig ibland, började mitt hjärta som gett upp allt hopp om kärlek, slå igen. Och så mindes jag den kvällen vi sågs för första gången, så himla tydligt. Hur du varit lite tillbakadragen och blyg när vi hälsat på varandra på parkeringsplatsen bland alla åttisjuor, halsades skumpa direkt ur flaskan fastän det var en vardag och klockan bara var sju. Och sen hur förvånad jag blivit över hur snygg du var när jag såg dig i ljus. Och hur blyg jag blivit för dig då, jag vågade inte ens föra en konversation med dig, du var för ju snygg för mig. Men jag smsade min bästa vän i smyg under middagen iallafall. "Det är en skitsnygg kille här" skrev jag, och hon tyckte jag skulle prata med dig, men jag vågade inte. Att du sedan, exakt ett halvår senare skulle stanna upp för att du såg mig och presentera mig för din bästa vän, hade jag aldrig kunnat tro. Och att jag skulle få känna hur du log mot mina läppar mitt under en kyss, hade jag aldrig ens vågat drömma om. Att du skulle hålla om mig hårt och bara andas ute i ett snöoväder. Men det hände, och du är därför den finaste jag vet, för att du varit magisk för mig, fastän du gör mer ont än gott i mig nu i efterhand.

 


Kommentarer
Postat av: MODEMARTIN

Ska du hitta på något kul i helgen? :)

2011-01-20 @ 00:01:49
URL: http://www.modemartin.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0