one is the loneliest number in the world
Upp och ner upp och ner och upp och ner, en jävla bergochdalbana.
Ibland är jag bäst i världen, helt oövervinnerlig. Mår sjukt bra och tänker att nu jävlar är allt så bra som det kan bli och det kommer alltid vara såhär bra, hela livet.
Ibland önskar jag bara att jag satt inspärrad i ett rum inlindad i wellpapp, så jag aldrig ska få ont i hjärtat igen.
Det värsta är att jag gång på gång på gång glömmer att den känslan tar slut. Den tar alltid slut. Men likväl är det en förjävlig jävla känsla.
Ibland är jag bäst i världen, helt oövervinnerlig. Mår sjukt bra och tänker att nu jävlar är allt så bra som det kan bli och det kommer alltid vara såhär bra, hela livet.
Ibland önskar jag bara att jag satt inspärrad i ett rum inlindad i wellpapp, så jag aldrig ska få ont i hjärtat igen.
Det värsta är att jag gång på gång på gång glömmer att den känslan tar slut. Den tar alltid slut. Men likväl är det en förjävlig jävla känsla.
Kommentarer
Trackback
