FRED OCH KÄRLEK

Pluggandet går sämst. För jag tänker på annat.
För att jag är nojig och för att jag är rädd och så jävla osäker på mig själv.
Jag skriver långa deprimerande texter i huvudet, kedjeröker tills jag blir yr, klagar på livet med en slumpmässigt utvald vän som råkar vara nära till hands, lyssnar på sånger om olycklig kärlek, blir gråtfärdig och full av hat, skäms över mina humörsvängningar som uppstår på grund av honom och intalar mig gång på gång att killar är skit.
Såhär mycket betyder jag inte för honom, så varför gör han det för mig?
Jag försöker döda osäkerheten jag känner med mig själv med hjälp av komplimanger och uppmärksamhet från andra killar, med det betyder ju absolut ingenting.
Det är pinsamt hur stor kontroll han har över hur jag mår. Jag vet inte ens vem jag är för honom. Vem är han för mig då? Jag vet inte. Någon som betyder mer än vad den borde.

Jag längtar till lördag, mer än något annat. Men samtidigt fruktar jag den dagen enormt.
För jag vet hur förstörd jag kommer bli om det inte händer något - eller ännu värre, om han gör något med någon annan. Jag funderar ut rebound planer redan nu, försöker få dit så många villiga och enkla som möjligt ifall att jag måste trösthooka med någon. För att visa honom att jag inte alls var intresserad ifall han kanske hade fått för sig det.

Jag har ju inte så dåligt självförtroende egentligen. Men när jag börjar tycka om något såhär mycket blir jag alltid så osäker. Kanske för att jag kärar ner mig i killar som är way out my league. Han är så fin och vacker, medan jag är...jag.