i wish it could be me
Åh, lillasyster.
Min lilla lilla pygmésyster som fortfarande brukar fråga om hon får sova i mitt rum när hon sett något läskigt på TV ligger på sjukhus. Den lilla fisen som alltid säger åt mig att inte dricka för mycket alkohol när jag ska ut är inte här hemma. Hon som brukar sno kläder ur min garderob utan att fråga, hon som har växt om mig och retas järnet varje gång hon får tillfälle, hon som brukar skälla ut mig för min oansvarighet, hon som klagar högt, stolt och ljudligt när hon har mensvärk, hon som är klängig och jobbig, är inte i rummet bredvid.
Med bruten överkäke och en sönder mun ligger hon på sjukhuset och väntar på att opereras. Det var ett jävla bandymål. Hur kan ett bandymål på en låg-och mellanstadieskola vara så brutalt hårt att en flickas käft krossas av ett fall? Om min syster inte hade haft tandställning hade hon slagit ut flera tänder och fått organisera om i munnen helt. Och det var ju förstås ifall hon hade haft turen att landa med munnen först. Om det hade varit huvudet...det vill jag inte ens tänka på. Om det var så hårt att det krossar skelett, skulle det kunna krossa vad som helst.
Jag visste inte att det var så seriöst. Men hon är allvarligt skadad och läkningen kommer ta tid. Min lillasyster har redan behövt och kommer behöva gå igenom smärtor jag inte ens kan drömma om. Smärtan av tänder som åker tillbaka rakt upp i tandköttet, ståltråd som river sönder underläppen, en överkäke som bryts.
Min mamma hade blivit förstörd av att behöva se sin babygirl blöda i flera timmar. Pappa var tvungen att lämna rummet när hon blev bedövad. Det var för jobbigt att se på.
Hon ringde mig och med en förstörd röst sa hon att hon mådde bra. Jag hörde ju att det inte var så. Jag blir så stolt över att min lilla flicka blivit så mogen och stor att hon kan säga att hon mår bra och att jag inte behöver oroa mig för henne, men det gör så ont i hjärtat. Stackars liten. Jag önskar att jag kunde göra något. Hon var så glad att hon var påväg att få finare tänder. Men nu kommer det ta så mycket längre tid.
Min lilla lilla pygmésyster som fortfarande brukar fråga om hon får sova i mitt rum när hon sett något läskigt på TV ligger på sjukhus. Den lilla fisen som alltid säger åt mig att inte dricka för mycket alkohol när jag ska ut är inte här hemma. Hon som brukar sno kläder ur min garderob utan att fråga, hon som har växt om mig och retas järnet varje gång hon får tillfälle, hon som brukar skälla ut mig för min oansvarighet, hon som klagar högt, stolt och ljudligt när hon har mensvärk, hon som är klängig och jobbig, är inte i rummet bredvid.
Med bruten överkäke och en sönder mun ligger hon på sjukhuset och väntar på att opereras. Det var ett jävla bandymål. Hur kan ett bandymål på en låg-och mellanstadieskola vara så brutalt hårt att en flickas käft krossas av ett fall? Om min syster inte hade haft tandställning hade hon slagit ut flera tänder och fått organisera om i munnen helt. Och det var ju förstås ifall hon hade haft turen att landa med munnen först. Om det hade varit huvudet...det vill jag inte ens tänka på. Om det var så hårt att det krossar skelett, skulle det kunna krossa vad som helst.
Jag visste inte att det var så seriöst. Men hon är allvarligt skadad och läkningen kommer ta tid. Min lillasyster har redan behövt och kommer behöva gå igenom smärtor jag inte ens kan drömma om. Smärtan av tänder som åker tillbaka rakt upp i tandköttet, ståltråd som river sönder underläppen, en överkäke som bryts.
Min mamma hade blivit förstörd av att behöva se sin babygirl blöda i flera timmar. Pappa var tvungen att lämna rummet när hon blev bedövad. Det var för jobbigt att se på.
Hon ringde mig och med en förstörd röst sa hon att hon mådde bra. Jag hörde ju att det inte var så. Jag blir så stolt över att min lilla flicka blivit så mogen och stor att hon kan säga att hon mår bra och att jag inte behöver oroa mig för henne, men det gör så ont i hjärtat. Stackars liten. Jag önskar att jag kunde göra något. Hon var så glad att hon var påväg att få finare tänder. Men nu kommer det ta så mycket längre tid.
Kommentarer
Trackback
