förbannat förblindad
"När jag ser honom leta efter mig med blicken blir jag så barnsligt pirrig, för att han kollar efter just mig. När han hittar mig och lyser upp i ett stort leende blir jag sådär pinsamt varm inombords, för att han blev glad av just mig, av alla människor som existerar.
Sen så älskar jag hans armar runt mig, jag älskar hans händer på min midja, och jag älskar den djupa, intensiva blicken han ger mig ibland. Och när jag tittar på honom känner jag ett lyckorus som sträcker sig ut i varendaste finger och tå, bara för att han är så jävla fin."
- Från min dagbok när jag var som kärast
Kommentarer
Trackback
