that time on the ledge.
Det här går ju rätt bra ändå. Vi har nu inte pratat på en vecka. Eller egentligen är det mer. Vi har inte haft en djup konversation på...flera månader. Vi har ju aldrig pratat på riktigt. Inte ens när vi träffats, för då har vi varit upptagna med att vingla runt på alkoholpåverkade ben och grovhångla mot olika väggar och högtalare lite emellanåt. Men nu är jag upptagen med mina förberedelser inför livet som kommer börja snart igen så jag klarar mig rätt fint.
Nu ska jag vänta med att falla för blonda och blåögda pojkar till sommaren.
Kommentarer
Trackback
