Jag vet inte hur jag ska känna mig. Alls.

Är detta slutet? Är detta bara bra för oss? Ska jag försöka glömma? Ska jag försöka hata? Ska jag försöka tro att allt är som förut? Ska jag försöka vara naiv och tro att det ändå blir vi två i slutändan?

Du betyder verkligen så jävla mycket. Du var den som gav mig motivation till att gå upp på morgonen. Nu är det morgon. Tretton minuter av provet har gått. Jag ligger i min säng. Vill vara kvar här ett bra tag till. Jag känner inte för någonting.