människor är så komplicerade.

Jag blir alltid extra emotinell mot kvällskvisten. Kanske är det alkoholen som talar, kanske är detta det jag egentligen känner innerst inne - man vet aldrig. Men det jag tänker nu är iallafall mysteriet omkring hur människor förändras. Varför gör man det? Varför måste man tröttna eller inse att man inte alls passar ihop? För när man har insett och situationen man befann sig i förändras känner man sig så okomplett och övergiven även fast det egentligen inte alls är meningen att det borde kännas så. Men det bara är så. Jag har alltid sett förändringar i relationer som något positivt, fast inte längre. För just nu är jag så kär i min situation och omgivning att alla förändringar som sker i min perfekta värld enbart gör ont.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0