Han gav mig så himla många förhoppningar. Han kom bakifrån och viskade i mitt öra och jag trodde mitt hjärta skulle sprängas, för han stod så himla nära att jag kunde känna hur han andades. Han gav mig blickeN med stort N. Och vi pratade i 25 minuter och 48 sekunder i telefon, rekord ju. Och han sa att han hoppades att vi inte tar stundenten samma dag så han kan komma hem till mig på min mottagning. Och sen, innan jag somnade, skickade han ett godnatt-sms med både puss och hjärta kombinerat vilket aldrig hänt förut. Och han sa "vi ses imorrn".
Nu har jag isolerat mig från världen igenom att inte vara inloggad på fb eller msn så nu har det gått ungefär ett dygn sedan vi senast pratade. Jag saknar honom.
Hur ska jag klara av att dissa honom?
0