i still need you but i don't want you

Jag är så dålig. Seriöst. Varför är jag så sämst ibland?

Det här var andra gången han dissade mig så jag bestämde att det var nog.
"fuck-off-and-die-i-deserve-so-much-better" attityd, check.
Reboundstrul för att hämnas slash bevisa att jag är oberörd, check.
Inte ringa, inte smsa eller visa tecken på besvikelse över dissen, check.

"Nu ska jag dissa och inte bli dissad mer" tänkte jag.

Men sen kom jag hem, såg att han var inloggad på msn och så loggar jag in för att jag vet att han kommer skriva. Så är jag back on track igen. Har förlåtit honom igen och visat att jag finns kvar även fast han dissar. Varför är jag så jävla enkel? Pinsamt ju.

Och nu sitter jag och är ledsen i ögat för att han inte skrev "vi hörs imorgon" som han brukar. Varför finns han och varför gör han mig så liten och obetydlig?

OCH VARFÖR HAR ALLA HANS NAMN?
Varför måste jag ständigt bli påmind om hans existens?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0