FRED OCH KÄRLEK

Den 20 maj slår Sommar! upp sina portar igen. Jag längtar och blir nästan lite pirrig, för Sommar är en underbar illusion för mig. Lite som himmelriket, fast smått nersmutsat av alkohol, nikotin och fuldans. Jag säger än idag att kvällen på Sommar är min bästa utgång hittils, en av mitt livs bästa kvällar, även fast mestadels är en oklar smet. Men vissa stunder minns jag tydligt, hur skulle jag kunna glömma? För det är inte så konstigt att kvällen var så underbar. Jag kom in utan några problem fastän jag inte fyllt 18 och jag var sådär perfekt full. Det var varmt, man hängde på terassen och dansade utomhus. Utan någon kofta. Mitt älskade kompisgäng var där, och under kvällen träffade jag flera kottar jag kände. Jag var aldrig ensam. Och såklart han som skulle komma att betyda så jävla mycket. Vi träffades ordentligt för första gången där. Det var så fint, för inget hände, vi pratade bara länge och sen innan han skulle gå höll vi handen. Och redan där hade jag fastnat. 8 månader har gått sen dess och det är mycket som förändrats, men min kärlek för just den kvällen består, den har tillochmed växt med dagarna. Ingen klubb, fylla, umgänge eller pojke har nått samma nivå riktigt. Det är inte så konstigt att jag är så taggad, i sommar ska jag hänga där varendaste helg. Och jag vet att jag har K med mig, för vi har liknande illusioner om denna plats som vi inte kan komma över. Taggautropstecken för sommarutropstecken.

Det är så tråkigt att följa regler och råd från andra som föreslår att man ska göra det som är rätt. Alltså att göra det som i slutändan kommer vara bra för en själv, tillexempel att plugga, att lägga sig tidigt, att äta nyttigt, att dricka med måtta, att spara pengar och att planera. Men vad har de gemensamt? Jo, att det är tråkigt som fan. Jag vill inte göra rätt. Så oftast gör jag inte det. Men jag gör fortfarande rätt tillräckligt ofta för att mitt liv ska kännas tråkigt. Svartklubb eller plugg, det är frågan. FANJAGVILLJÄTTEJÄTTEMYCKET.

Att kärlek är svårt är ju inte så konstigt eftersom man ställer till det för sig själv och gör allting svårare än vad det kan vara. För man avskyr ovisshet, men såfort man får klarhet och råkar träffar någon som är rakt på sak, känns det så avtändande och ointressant. En viss mängd mystik krävs för att en person ska vara intressant, och att bli smådissad leder faktiskt till ett växande intresse. Att inte veta, att undra och ha utrymme att kunna fylla ut med fantasier, är viktigt för att man ska hänga kvar och fortsätta drömma. För det är jakten som är kul och finns den inte känner man inte att man uppnått något, och känner man inte att man uppnått något är det ju meningslöst. Complicated as fuck.

 

 

Jag dansar men jag känner ingenting alls

 

Jag läser lite överallt att med våren kommer kärleken. Och jag tänker att det nog är sant när jag känner sol i ansiktet för då känner man sig sådär kärleksvänlig. Just nu är jag så himla kär i kärleken att det känns som att jag kommer bli kär i nästa kille som pratar med mig.

 

"Nej. Bara när jag är full. Jag vet inte varför."

Jag är trött på min tillvaro och vill göra drastiska förändringar i mitt liv. Utbudet av killar här är så himla dåligt, var finns alla killar som har utseendet, charmen och den ärliga och tydliga inställningen? Jag har lust att boka en sista minuten-resa till ett varmare land för att bara komma bort från min otroligt tråkiga vardag. Göra vadsomhelst som inte är...detta. Dock är pengar först och främst ett problem och sen skolan såklart. Kul liv man har.

 

Mina drömmar spårar alltid iväg långt, långt bort när jag somnar alkoholpåverkad. Det är ganska roligt när man vaknar och inser att det kanske inte alls är midsommar imorgon, eller att jag inte alls har en främmande pojke i sängen, eller att min hund inte alls har fått proteser och underbett. Och att få försvinna iväg långt, långt bort ibland är ganska skönt.

Det är ganska fascinerande att känna hur bekräftelse kan få en söndersmulad och nedtryckt själ att leva igen. Bekräftelse är så himla viktigt när man lever. För det liksom bevisar att man inte är helt ute och cyklar och att alla ens utspridda tankar kanske går att samla ihop någon gång ändå. Tack för bekräftelserna, för de gör mig fullt levande igen.

"Du håller om mig så hårt att jag nästan tappar andan och dör. Fast det gör ingenting.

 

Ikväll ska vi ut och dansa tills fötterna blöder.

 

"När jag ser honom leta efter mig med blicken blir jag så barnsligt pirrig, för att han kollar efter just mig. När han hittar mig och lyser upp i ett stort leende blir jag sådär pinsamt varm inombords, för att han blev glad av just mig, av alla människor som existerar.

 

And I don't know where I've been
And I don't know what I'm into
And I don't know what I've done to me.

 

"Kom bara"
"Kommmm"