Jag var ett loppisfynd han ville ha nått

..och jag blev använd en gång mest på skämt.

Jag. orkar. inte.

Varför faller jag a-l-l-t-i-d för fel killar?

Killar som jag a-l-d-r-i-g vet var jag har dem? på riktigt alltså

Killar som i ena stunden är hur gulliga, sköna och trevliga som helst

- och i nästa stund världens största fittluderhorpuderäckelkukplayer.

Ni vet sånadär underbara killar som får en att känna sig speciell och utvald, att det bara är mig han har ögonen öppna för, det är bara mig han vill ha! Visst, han har säker haft tusen ragg innan men nu har han ju hittat mig, hittat rätt, nu slutar han väl att ragga runt, jaaaa för killar kaaan faktiskt ändra sig!!!! :):):):)):):)

Och den känslan man får av att tro detta är lika underbar som man tror att killen i fråga är. Den här känslan är dock sjukt skör, kan förstöras på en nanosekund och när den förstörts mår man bara dåligt. Den underbara killen har nu förändrats till den där fittluderhorpuderäckelplayerkuken man bara mår dåligt av att tänka på. Den underbara känslan har övergått till något slags stadium fyllt av hat. (Även fast han inte ens gjort något?!)

Att falla för en och samma underbara kille två gånger. Att samma kille har förvandlats till den där biatchen två gånger. Det är minst en gång för mycket. Jag ångrar aldrig någonting, men jag fattar inte att jag trodde på honom igen. Mitt förtroende för honom var noll, men det förändrades. Varför? därför!

Nu är det fan slut med det, jag vill inte hålla på med en kille och leva med ovissheten När, inte om, han ska sluta höra av sig och komma tillbaka när det passar honom, för det passar fan inte mig.

Vi två hej då fuck off du dog

Jag vill fan också vara en sån underbar kille, det är nog jävligt kul. Men men.. IKVÄLL SKA JAG UT OCH SUPA OCH SLÅSS. Love

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0